De slösar – du betalar
Från Umeå till Malmö fortsätter bidragen strömma, elnätsjättarna höjer avgifterna och nya gröna miljarder försvinner. Under tiden pressas du hårdare. Det här är inte misstag. Det är meningen.
Nu står de som spön i backen – exemplen på hur det svenska systemet fortsätter att bete sig som om verkligheten vore störande brus i bakgrunden. Det spelar ingen roll hur många gånger samma mönster upprepas. Det finns alltid en ny ursäkt, en ny formulering, en ny budgetpost. Resultatet är detsamma: pengar forsar ut, ansvar löses upp och kostnaden landar stadigt hos det arbetande folket.
Pengarna rinner ut
En kvinna med koppling till islamistisk miljö krävs på 1,4 miljoner kronor efter år av bidragsfusk. Då hon inte fick mer bidrag i Umeå flyttade hon till Malmö. Pengarna började strömma in igen. Nu vill myndigheten ha tillbaka pengarna, men det lär aldrig ske.
Välfärdsmiljoner betalas också ut till personer som saknar rätt att vistas i landet. Myndigheterna har ingen kontroll när det gäller somliga, medan andra jagas de halvt ihjäl. Vidare satsades en halv miljard på instegsjobb – med 84 jobb som facit.
Och bara för att göra det värre höjer elnätsjättarna avgifterna kraftigt, lagom till att det blir kallt på allvar. Varför? För att de kan. Politiken har givit dem möjligheten. Och för att avsluta vår kavalkad: Staten går in med ytterligare hundratals miljoner i krisstöd till “grön omställning”. Stegra kammar hem precis som Northvolt tidigare gjorde. I bakgrunden skymtar samma mix bland ägare och investerare.
Det är meningen
Detta är inga enskilda misstag. Det är en logik. En systematik. Ett sätt att styra där signalvärde väger tyngre än resultat, där rätt värdegrund anses viktigare än fungerande verklighet. Det investeras i symboler, i projekt som ska visa att man är god, modern och progressiv. Prislappen saknar betydelse när man vill signalera inför omvärlden – vara duktig i EU och FN. Det är ju ändå bara lättlurade väljare som får betala. Konsekvenserna betraktas som sekundära. Man får ju känna sig god, och det betyder allt.
Titta bakåt några decennier. Sedan 1980-talet har staten rullat ut arbetsmarknadsåtgärder, integrationsprogram och projektverkstäder för tiotals miljarder varje år. Lägg till riktade stöd, EU-pengar, kommunala satsningar och alla “tillfälliga” program som blivit permanenta. Bara den flyktingrelaterade nettokostnaden beräknas till tiotals miljarder per år under lång tid. Till detta kommer en grön omställning där investeringar och statsstöd nu räknas i hundra- och tusenmiljardersklassen.
Gör ett grovt överslag – utan räknesticka eller avancerade modeller – så hamnar man snabbt på ett par tusen miljarder skattekronor som pumpats in i projekt, program och prestige. Samtidigt halkar kärnuppdraget – att ge folk trygghet, stabilitet och rimliga villkor – allt längre bak i kön.
Under tiden pressas människor som jobbar, sliter och bär sina familjer genom vardagen allt hårdare. Elräkningar skenar. Skatterna är redan på smärtgränsen. Tryggheten urholkas. Samtidigt förväntas dessa människor visa förståelse, tålamod och solidaritet med ett system som gång på gång vänder dem ryggen.
Här blir sprickan tydlig – mellan dem som lever i det verkliga Sverige och dem som administrerar det från konferensrum, remissinstanser och powerpoint-presentationer. En klyfta där ord som “omställning”, “inkludering” och “hållbarhet” används som dimridåer för ansvarslöshet, ekonomisk dumdristighet och moralisk självbelåtenhet.
Vår gemenskap är första steget
Vi har pekat på det här i åratal. Inte för att vi älskar att ha rätt, utan för att vi ser vad som händer när beslut fattas i folkets namn – men sällan med folkets bästa för ögonen. Varje ny artikel, varje ny siffra bekräftar samma sak: de håller kursen, även när kartan skriker att vägen tar slut.
Så vad gör vi då? Vi bygger något eget. Vi skapar nätverk där människor hjälper varandra, där vi inte väntar på att någon annan ska fixa det. Det är ingen dramatisk revolution, ingen stor gest. Men det är något som håller, även när systemen vacklar.
När de centralstyrt “välvilliga” programmen havererar, blir våra egna gemenskaper viktigare. Där ansvar, lojalitet och rötter fortfarande betyder något. Där du faktiskt känner personerna du litar på.
Om du redan står i den här gemenskapen vet du varför det spelar roll. Du ser skillnaden varje dag.
Och om du fortfarande står vid sidan – vi förstår det. Det är lätt att vänta, att se hur det utvecklas. Men tiden blir dyrbar nu. Varje månad som går gör det dyrare att stå utanför än att kliva in.
Så här är frågan: vill du fortsätta betala för deras misslyckanden, eller vill du bygga något som faktiskt fungerar?
Du vet var vi finns.
Bara 20 paket kvar - julklappstipset snart slutsålt!
Den första tryckningen sålde slut på en dryg vecka. Den andra tryckningen är snart också slutsåld. Vi kommer inte hinna trycka fler böcker innan jul.
