Det fria Sveriges generationsplan
En realistisk väg från dagens förfall till morgondagens seger.
Parallella strukturer är inte en reträtt. De är början på en resa som sträcker sig över generationer. I dag bygger vi trygghet och gemenskap. I morgon skapar vi lokal makt. På längre sikt kan vi återta Sverige område för område. Precis som spanjorerna under reconquistan, men på kanske fyra till sex generationer istället för åtta sekel.
Vi ska vara tydliga: detta är en generationskamp. Det vi gör idag kommer kanske inte vi själva att få skörda frukterna av. Men våra barnbarn kan. Det är vår plikt att ge dem förutsättningarna.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se
Nutiden - fundamentet
Vi lever i ett ockuperat och förfallet land. Ockuperat, därför att främmande folk tillåtits slå sig ner i våra städer och byar, bygga sina enklaver och steg för steg utöka sin makt. Förfallet, därför att detta bara varit möjligt genom sveket från vårt eget etablissemang – de politiker och kulturpersonligheter som under årtionden arbetat för att avväpna, försvaga och demoralisera svenskarna.
Men vi ska också vara ärliga: detta hade inte kunnat ske om inte folket själv tappat riktningen. Svenskarna har förlorat sin känsla av samhörighet, av plikt, av identitet. Istället för att bygga vidare på det arv som tusen år av generationer lämnat oss, har vi öppnat oss för globaliseringens förvillelser. Vi lever i ett samhälle där den genomsnittlige svensken får fler intryck från Hollywood än från svensk historia. Där amerikansk populärkultur och konsumtionstrender är mer närvarande än svenska traditioner och högtider.
Ett folk utan en stark identitet är ett folk som kan erövras – ibland utan ett enda skott. Och det är precis vad som skett med Sverige.
Det är därför vårt arbete med parallella strukturer är så avgörande. Vi uppfinner inte en ny identitet. Vi skapar inga konstlade symboler. Vi stärker den identitet som redan finns, den som bor i oss, men som behöver väckas till liv igen. Detta sker genom ett samspel av olika delar:
Egna platser, som Svenskarnas hus, där vi kan mötas, fira, lära och stärka varandra.
Lokala nätverk, där svenskar hjälper varandra praktiskt i vardagen och bygger den tillit som staten och samhället förstört.
Företag och ekonomi, där vi stöttar varandra och bygger resurser för framtiden.
Kultur och högtider, där vi håller våra traditioner levande och formar en miljö där våra barn växer upp med självklar svensk identitet.
Utbildning och bildning, där vi lär oss både praktiska färdigheter och vårt folks historia, och där vi formar en ny generation som vet vilka de är.
Detta är fundamentet. Det är här vi står idag. Och det är härifrån allting annat växer.
Parallella strukturer är alltså inte någon "plan B" för den som gett upp hoppet. Tvärtom. De är "plan A". De är det enda sättet för svenskarna att överleva som folk och på sikt återta sitt land. Staten och etablissemanget kommer inte rädda oss – de har gjort sig till våra motståndare. Därför måste vi själva börja bygga, sten för sten, relation för relation.
Närtiden – trygghet och gemenskap
När fundamentet är lagt kommer de första frukterna. De syns inte i riksdagens omröstningar eller i mediehusens rubriker. De syns i människors liv, i våra lokalsamhällen.
Det börjar med trygghet. När staten misslyckas med att upprätthålla ordning, när polisen inte längre förmår eller ens vill skydda svenskar i deras vardag, då måste vi ta det ansvaret. Vi gör det inte genom att härma statens strukturer, utan genom att finnas nära människor: genom att skapa miljöer där våra barn kan leka utan oro, där våra äldre kan känna sig säkra, där grannar kan lita på varandra. Den tryggheten kan inte staten längre erbjuda. Men vi kan.
Parallellt med tryggheten byggs gemenskapen. Svenskar som i decennier lärt sig tänka individualistiskt, som vant sig vid att lita på myndigheter istället för på sina egna, får nu återuppleva kraften i verklig samhörighet. Det handlar inte bara om festligheter och högtider, utan om att stå sida vid sida i vardagen: att hjälpas åt med hantverk, med barnpassning, med ekonomi, med att skapa de strukturer som gör livet mer uthärdligt i en orolig tid.
Det är här förtroendet föds. Och det är ur förtroendet som makten växer. Makt kommer inte först och främst ur lagparagrafer eller valresultat, utan ur människors förtroende för dem som faktiskt kan leverera trygghet och förbättring. När människor ser att nationalisterna i området är de som gör livet bättre, då uppstår en naturlig lokal makt.
Den lokala makten tar sig många former. Ibland syns den i det lilla – att människor vänder sig till oss när de behöver hjälp, råd eller stöd. Ibland växer den till ekonomisk styrka, när våra företag och initiativ börjar dominera lokalt. Och i vissa fall kan den omvandlas till direkt politisk makt, om förtroendet blir så stort att det kan bära även på de formella arenorna. Men det är inte dit vi siktar i första hand. Det är en följd, inte en startpunkt.
En viktig princip i detta skede är öppenheten. Vår gemenskap är inte en sekt för enbart redan övertygade nationalister. Den är en livlina för svenskar i allmänhet. Vår hand är alltid utsträckt till grannar och landsmän som vill leva i fred, bidra och dela gemenskapen. Det är sant att nationalisterna ofta är kärnan och drivkraften – men det vi bygger är större än oss själva. Det är för hela folket.
När tryggheten och gemenskapen växer fram, när människor ser att vi är de som bär, bygger och skyddar, då uppstår en ny självklarhet: nationalisterna är inte en marginaliserad opposition. Vi är den positiva kraften. Vi är de som gör skillnad i människors liv här och nu.
Detta är närtiden. Den period då vi förvandlas från en idé till en verklig kraft. Och det är härifrån nästa steg blir möjligt.
Medellång sikt – koncentration och lokal makt
Det finns en punkt när gemenskapen blir så stark att den inte längre bara är en gemenskap. Den blir en kraft.
För att nå dit krävs en koncentration. Det räcker inte med att vi sprider ut oss som öar i ett hav av mångkulturellt kaos. Vi behöver bygga sammanhängande områden, där svenskar bor nära varandra, samarbetar och delar vardag. När vi lever sida vid sida kan vi inte bara stötta varandra praktiskt – vi kan också utöva en gemensam vilja.
Föreställ dig ett samhälle där varje affär drivs av svenskar, där hantverkarna, lärarna och företagarna är våra egna, där barnen går i skolor präglade av vår kultur och våra traditioner. Ett samhälle där svenskar hälsar på varandra på gatan, firar högtider tillsammans, och där tryggheten är påtaglig. Ett samhälle där man kan tala sitt språk fritt, leva sitt arv, utan att känna sig som främling i sitt eget land.
Detta är inte en avlägsen dröm. Det är en logisk följd av det vi bygger idag, om vi är villiga att ta nästa steg.
När vi samlas geografiskt får vi styrka. Våra egna områden blir stabilare än de omkringliggande. Våra strukturer fungerar när statens inte gör det. Våra nätverk är pålitliga när samhällets övriga band brustit. Och det märks. Det märks i att människor vill flytta dit, att företag söker sig dit, att resurser växer där våra strukturer är starkast.
Med tiden blir denna koncentration en form av lokal makt. Det kan börja med att våra företag är de största arbetsgivarna i området. Eller att våra föreningar ordnar de största kulturfesterna. Eller att våra skolor är de som flest vill sätta sina barn i. Oavsett form är principen densamma: där vi koncentrerar oss blir vi den självklara kraften.
På två till tre generationer kan detta innebära att det finns områden i Sverige som i praktiken styrs av svenskar för svenskar, med våra egna normer, värderingar och livsmönster. Inte genom revolution, utan genom konsekvent arbete, genom att skapa något bättre än vad staten och det mångkulturella samhället kan erbjuda.
Och från dessa områden kan expansionen börja. Område för område. Från byar till städer, från städer till regioner. Varje ny generation bygger vidare på det som den förra lade grunden till.
Det är en vision som kan kännas avlägsen i dag, när svenskarna ännu är splittrade och försvagade. Men allt börjar med små steg: att flytta närmare varandra, att stötta varandras företag, att bygga nätverk som bär. Det som i dag kan verka som små, blygsamma val – var man bor, var man handlar, vem man samarbetar med – kan i längden forma framtidens svenska områden.
Detta är på medellång sikt. Det är generationen efter oss. Våra barn och barnbarn. Och det vi gör för deras skull idag kommer avgöra om de får leva som främlingar i sitt eget land, eller som herrar i sitt eget hem.
Framtiden – återtagandet
Det vi gör idag, och det våra barn gör i morgon, är inte för oss själva. Det är för framtiden. Det är för de generationer som kommer efter oss. Vi vet att vi kanske inte får uppleva slutsegern. Men vi vet också att vår kamp, våra uppoffringar och vårt arbete kan lägga grunden för att våra barnbarnsbarn en dag kan återta Sverige.
Detta är en generationskamp. Och som alla generationskamper kräver den tålamod, uthållighet och en osjälviskhet som är främmande i vår tid. Vår drivkraft är inte vad vi själva kan vinna här och nu, utan vad vi kan ge vidare. Det är offret vi gör idag som möjliggör segern i morgon.
Ingen kan förutse exakt hur återtagandet av Sverige kommer ske. Historien lär oss att samhällen kan förändras snabbt och oväntat. Det kan ske genom ett långsamt förfall av staten, där våra lokala strukturer till slut är starkare än det som återstår av centralmakten. Det kan ske genom etniska konflikter, där olika grupper tar kontroll över olika områden och där styrkan avgör vem som segrar. Det kan ske genom politiska förändringar, där svenskarna åter lär sig se till sina egna intressen och röstar för sin framtid.
Vad som än sker kommer utgången bero på vilka som är bäst förberedda. Och det är därför vi bygger nu. När andra grupper stärker sina enklaver, stärker vi våra. När staten försvagas, bygger vi lokala alternativ. När människor söker trygghet och gemenskap, visar vi att vi är de som kan erbjuda det.
Återtagandet behöver inte vara en dramatisk explosion. Det kan vara en process, område för område, där vi tar tillbaka makten genom att våra strukturer är starkare, våra gemenskaper mer attraktiva och våra samhällen mer livskraftiga. Men det kan också, i värsta fall, ske i hårdare former – genom konflikter vi inte önskar, men som vi måste vara beredda på.
Oavsett scenario är målet tydligt: ett svenskt Sverige i ett fritt Europa. Ett samhälle där svenskarna åter är herrar i sitt eget land, där våra traditioner, vår kultur och vår framtid är skyddad. Men också ett Europa där varje folk har samma rätt. Vår kamp är inte ett hat mot andra, utan en kärlek till vårt eget. Precis som vi kräver svenskarnas rätt till sitt land, önskar vi alla andra folk samma rätt.
”Varje folks befrielse måste vara deras egen”, sa Olof Palme. Och i detta hade han rätt. Vi kan ge moraliskt stöd till andra, men vår uppgift är klar: att återge svenskarna deras land.
När våra barnbarn en dag ser tillbaka, ska de veta att deras frihet inte föll ner från himlen. Den föddes ur kampen, ur gemenskapen, ur de parallella strukturer som byggdes i en tid när allt verkade förlorat.
Spanjorerna behövde åtta sekel för att återta sitt land. Vi kan göra det på fyra till sex generationer – om vi börjar nu.
Ditt ansvar idag
Det här är vår generations stora uppgift. Inte att jaga snabba segrar, inte att tro att någon annan ska lösa problemen åt oss, utan att bygga det fundament som gör segern möjlig för våra barnbarn. Det är en kamp som kräver uthållighet, tålamod och offervilja. Men det är också en kamp som ger mening åt våra liv.
Frågan är enkel: vill du vara en del av förfallet, eller en del av återuppbyggnaden? Vill du bli ihågkommen som en av dem som vek undan, eller som en av dem som bar ansvaret när allt stod på spel?
Varje svensk nationalist har ett val att göra idag. Att stå vid sidan och hoppas att någon annan ska ta kampen – eller att kliva fram och ta sitt ansvar.
Du kan börja här och nu:
Bli medlem i Det fria Sverige och var en del av vår gemenskap.
Engagera dig i lokala nätverk och hjälp bygga de strukturer som vårt folk behöver.
Bli månadsgivare och ge oss resurserna att fortsätta arbetet.
Sprid ordet till dina vänner och bekanta. Låt fler se att det finns ett alternativ, att det finns en väg framåt.
Vi är de som lagt grunden. Vi är de som påbörjat resan. Men framtiden avgörs av hur många vi är som bär ansvaret tillsammans.
Spanjorerna hade sina hjältar, som generation efter generation bar facklan vidare. Nu är det vår tur. Du är en del av denna kamp. Det är ditt ansvar, ditt arv och din möjlighet.
Börja idag. För att våra barnbarn ska få leva i ett fritt Sverige.