Det verkligt problematiska är att public service inte vill svara på frågor
Public service ska granska makten – inte skyddas från granskning. När kritik uppfattas som ett hot, har något gått snett i självbilden.
När SVT:s vd Anne Lagercrantz kallar Sverigedemokraternas krav på ett möte i kulturutskottet för ”djupt problematiskt”, är det svårt att inte höja på ögonbrynen. För om något är problematiskt, så är det snarare det mönster som gång på gång blir synligt: felsteg, bortklippningar, politiska snedsteg – och därefter reflexmässig irritation när någon kräver svar.
Att låta public service förklara sig inför riksdagen är inte ett hot mot pressfriheten. Det är en självklar del av demokratin.
Så styrs public service – i praktiken
Public service i Sverige är inte ”oberoende” i någon egentlig folklig mening. Bolagen är inte privatägda och finansieras inte genom frivilliga abonnemang. De är statligt sanktionerade, finansieras via en obligatorisk individuell avgift, och deras uppdrag definieras av riksdagen.
Styrningen sker i tre steg:
Riksdagen beslutar om lagar, sändningstillstånd och finansiering.
Regeringen utser styrelserna för SVT, SR och UR.
Myndigheten för press, radio och tv samt Granskningsnämnden utövar tillsyn.
Det är alltså politiken – ytterst regeringen – som tillsätter bolagens ledningar. Dessa ledningar rapporterar tillbaka till politiskt beslutade instanser. Att då påstå att kulturutskottet inte bör ställa frågor om saklighet och opartiskhet är att gömma sig bakom en ytlig föreställning om ”oberoende” som inte stämmer överens med verkligheten.
Public service står fria från direkta order om innehåll, men de är inte fria från ansvar. De är en del av staten. Därför är politisk granskning inte bara legitim – den är nödvändig.
När kontrollen sker inom samma krets
Problemet är att de som ska granska public service ofta rör sig i samma kulturella och ideologiska kretsar som de granskade. Samma utbildningar, samma redaktionella ideal, samma språkbruk, samma nätverk. Resultatet har blivit en långvarig vänsterliberal slagsida, synlig i såväl ämnesval och språkbruk som i perspektiv och nyhetsvärdering.
Detta är inte något som enbart högerkritiker påstår. Det är väl belagt i undersökningar av journalistkårens politiska hemvist – särskilt i de sektorer där public service är starkt representerade.
När SVT klipper bort nyckelmeningar ur ett Trump-tal, sänder AI-genererade klipp som om de vore autentiska, möter kritik med försvar i stället för självrannsakan – då handlar det inte om isolerade misstag. Det är ett mönster. Ett mönster där felen konsekvent lutar åt ett visst håll – medan den interna samstämmigheten hindrar självkritik.
BBC-skandalen visar omfattningen
Den senaste krisen inom BBC – där ledningen medgav att ett Trump-tal klippts så att det gav en felaktig bild – påminner om att detta inte är ett svenskt fenomen. Public service-institutioner i Västeuropa har länge drivits av ideologiska narrativ som blivit till en del av självbilden.
När dessa idéer väl satt sig i väggarna, blir de osynliga inifrån. Och när publiken reagerar, skyller man på publiken.
Kulturutskottet har all rätt att ställa frågor
I det läget är det fullt rimligt att kulturutskottet vill ha svar. Det handlar inte om politisk styrning av innehåll. Det handlar om att säkerställa att public service lever upp till sitt uppdrag: saklighet, opartiskhet och förtroende i hela befolkningen.
Att inga andra partier än sverigedemokraterna ansåg att en utfrågning var rimlig, säger mest om hur känslig frågan blivit. Det är strukturen som skyddas – inte funktionen.
Därför behövs vi
Det är här aktörer som Det fria Sveriges media blir viktig. När en institution med nästan total räckvidd tappar sin självinsikt och objektivitet, då måste andra kliva in och fylla tomrummet.
Parallella medier behövs för att bryta likriktningen och korrigera när public service vinklar eller utelämnar. Men framförallt behövs vi för att ge människor möjligheten att jämföra olika bilder av verkligheten.
Public service är inte överflödigt. De är viktiga. Men deras trovärdighet bygger på att de har konkurrens. På att deras makt granskas. Och på att någon vågar säga ifrån när de missköter sitt uppdrag.
Det borde inte vara kontroversiellt.
Den verkliga faran är inte att riksdagen ställer frågor, utan ett public service som uppfattar frågorna som ett hot.
Missa inte senaste podden:
Ny bok från Runströms
För dig som menar allvar med att 2026 ska bli en nystart på riktigt.
Lanseringserbjudande: Beställ senast 3 december och få 25% rabatt (gäller så långt lagret räcker)
Bygg ett robust liv är ingen traditionell självhjälpsbok. Det är ett folkbildande projekt som återvänder till grundläggande mänskliga behov: fysisk styrka, levande gemenskaper, en fungerande vardag och en förankrad känsla av mening. Läsaren får inga snabba lösningar eller färdiga checklistor, utan resonerande texter som visar hur robusthet byggs stegvis och konkret i det dagliga livet.
Boken är uppdelad i fyra delar som tillsammans utgör en helhet. Den första delen behandlar kroppen som fundament, från styrketräning till gångkultur, vardagsresiliens och friluftsliv.
Den andra delen handlar om gemenskapen och visar hur allt från bokklubbar till jaktlag, små tjänster och kunskapsdelning skapar hållbara sociala sammanhang.
I den tredje delen riktas blicken mot vardagen: matlagning, odling, privatekonomi, hantverk, klädval och hur man bygger ett hem som faktiskt fungerar.
Avslutningsvis tar del fyra upp de existentiella frågorna, som frivillig ensamhet, mod, ritualer, tacksamhet och vad det innebär att lära känna både sitt folk och sig själv.
Bygg ett robust liv vänder sig till läsaren som vill stärka sin egen motståndskraft och samtidigt bidra till något större än individens jakt på bekvämlighet och bekräftelse. Det är en bok för den som vill leva mer medvetet, mer stabilt och mer förankrat i både kultur och gemenskap.
Resultatet är en seriös och eftertänksam vägledning för alla som vill bygga ett liv som håller, oavsett vad som händer omkring oss.
Om författaren
Oskar Bergman är autodidakt och sprungen ur arbetarklassen. Han skriver om robust livsföring, gemenskap och personlig disciplin och hämtar inspiration från ett radikalkonservativt idéarv. Hans texter förenar praktisk erfarenhet med en strävan efter att återupprätta traditionell styrka och ansvarstagande.
Kapitel
Del I: Den robusta kroppen
1. Styrkan i stillheten
2. Gångkultur
3. Alla ska styrketräna
4. Vardagsresiliens
5. Träning utan redskap
6. Friluftslivets läkande kraft
7. Kampsport är mer än våld
8. Så var det konditionen
9. Sammanfattning del I
Del II: Den robusta gemenskapen
10. Bokklubben
11. Jaktlag och syjuntor
12. Gemenskap kräver arbete
13. Dela med dig av kunskap
14. Lekens återkomst
15. Vardagens små tjänster
16. Sammanfattning del II
Del III: Den robusta vardagen
17. Matlagningens magi
18. Dagboken som spegel och arv
19. Att skapa med händerna
20. Hur klär vi oss egentligen?
21. Den analoga världen
22. Odlingens grundkraft
23. Det robusta hemmet
24. En sund privatekonomi
25. Sammanfattning del III
Del IV: Den robusta existensen
26. Frivillig ensamhet
27. Övervinn dina rädslor
28. Tala och sjung för full hals
29. Lär känna ditt folk
30. Lär känna dig själv
31. Vardagsritualer
32. Visa tacksamhet
33. Den idealistiska vägen
34. Sammanfattning del IV