Från varning till verklighet – vad vi sa, och var vi är idag
Splittring, islamisering och folkutbyte är inte längre prognoser, utan vardag. Frågan är vad vi gör nu.
Sedan 1970-talet har nationalister i Sverige varnat för vart massinvandring och mångkultur leder. Vi har sagt att ett folk inte kan bytas ut utan konsekvenser, att parallella samhällen kommer växa fram, att brottsligheten kommer öka, att förtroendet för staten kommer rasa. Vi har varnat för islamisering, för en demografisk omvandling, för ett folk som tappar framtidstro.
Dessa varningar möttes med hån och förakt. Etablissemanget kallade oss alarmister, extremister och konspirationsteoretiker. Men det vi såg var inte en gissning – det var en analys. Vi såg trenderna, vi förstod mönstren, vi hade ögonen öppna.
Idag behöver vi inte längre övertyga någon om att vi hade rätt. Alla kan se det. Frågan är vad vi gör nu.
Nationalisternas konsekventa analys
När invandringspolitiken förändrades under 1970-talet fanns det tidigt röster som slog larm. Nationalister sa redan då att den svenska homogeniteten skulle ersättas med splittring och konflikter. Under 1980- och 90-talen växte kritiken, men fortfarande avfärdades varje varning som överdriven.
Under 2000-talet blev problemen allt mer uppenbara: gängkriminalitet, segregation, islamisering. Men istället för att lyssna valde makten att intensifiera samma politik. De som varnade för utvecklingen stämplades som hatpredikanter.
Det vi förutsåg för 40–50 år sedan är nu svensk vardag. Skillnaden är att vi, till skillnad från systemets megafoner, aldrig ändrade berättelse. Vi har stått fasta i vår analys: ett folk som inte får vara sig självt kommer till sist inte finnas kvar.
2017 – DFS föds med en vision
När vi grundade Det fria Sverige 2017 var det i medvetenheten om att tiden för varningar egentligen redan passerat. Vi visste att det inte fanns någon parlamentarisk väg tillbaka till det gamla Sverige.
Därför formulerade vi vår första programskrift, Föreningen och visionen. Den var inte ett partiprogram, inte en samling slagord för nästa val, utan en karta för ett långsiktigt arbete. Vi satte fokus på våra fyra ledord: familj, folk, nation, tradition.
Vi förklarade att vi inte skulle fastna i reaktiva mönster. Vi skulle bygga parallellt med staten. Vi skulle samla människor, skapa gemenskap, öppna hus, bygga nätverk. Och vi pekade tydligt ut de största hoten:
Demografin – svenskarna riskerade bli en minoritet.
Islamiseringen – en främmande religion med anspråk på makt.
Rättsstatens kollaps – polisen och domstolarna på reträtt.
Suveränitetsförlusten – ett land utan försvar blir en bricka i andras spel.
Vad vi sa då – och vad som hänt
Åtta år senare kan vi konstatera att verkligheten inte bara bekräftat vår analys, utan gått längre än vi befarade. Många av de tendenser vi pekade på var tydliga redan 2017 – ja, i vissa fall långt tidigare – men skillnaden idag är att de förvärrats och blivit svårare för svenskarna att blunda för.
Rättsstaten. Redan då såg vi polisens sviktande förmåga. Idag talar vi om gängkrig, bombdåd och klanstrukturer som öppet utmanar staten. Uppklarningsgraden för brott är katastrofal, och förtroendet för polisen bland svenskar rasar.
Demografin. Folkutbytet var ingen framtidsfråga ens 2017 – det var redan pågående. Men idag visar statistiken att svenskar i storstäder som Malmö är i minoritet, och på nationell nivå har mer än en tredjedel av befolkningen utländsk bakgrund. Svenska födelsetal har fallit till den lägsta nivån sedan 1700-talet.
Islamiseringen. Vi såg redan hur moskébyggen och parallella normsystem etablerades. Idag är utvecklingen svår att förneka: böneutrop är normaliserade, halalmat standard i skolor, och hijab används som symbol för det ”nya Sverige”.
Försvaret och suveräniteten. Vi varnade för att ett land utan eget försvar blir beroende av andra. Nu är Sverige medlem i Nato, med amerikanska trupper stationerade på svensk mark och en förlorad alliansfrihet.
Detta var inte gissningar. Det var slutsatser dragna av en realistisk analys – och allt fler svenskar börjar inse att vi hade rätt.
Var vi är nu
Vi lever i ett Sverige där våra värsta varningar blivit vardag. Våldet, demografin, islamiseringen och förtroendekrisen är inte längre framtidsfrågor – de är nuet.
Samtidigt står vi starkare som rörelse. Vi har byggt Svenskarnas hus, vi har skapat nätverk, vi har prövat oss fram och funnit former som fungerar. Vi är fler, mer erfarna, mer disciplinerade.
Vi har lärt oss skillnaden mellan att ha rätt och att ha en plan.
Att vi fick rätt är i sig inte en seger. Det är snarare en börda. För vad hjälper det att kunna säga ”vi sa det” om vi inte också är beredda att bära ansvaret för vad som måste göras här och nu?
Det fria Sverige är inte en rörelse som nöjer sig med analys eller protest. Vi bygger i praktiken: gemenskap, mötesplatser, nätverk, kultur och tradition. Vi ger svenskar det staten inte längre kan eller vill ge: trygghet, rötter och framtidstro.
Andra ser problemen, men fastnar i valrörelser och dagsdebatter. Vi tänker längre. Vi vet att kampen om Sveriges framtid inte avgörs i nästa mandatperiod, utan i generationerna som kommer.
Vi bygger parallellt med staten, vi bygger för framtiden, vi bygger för våra barn och barnbarn. Vårt löfte står fast: det svenska folket ska inte gå under.
Frågan är inte längre om vi hade rätt.
Frågan är: är du redo att vara med och bygga det som kommer efter?
Missa inte dagens video!
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se
Ny bok, nytt förlag, nytt hopp
Var med från början. Läs mer om Dan Eriksson debutbok och om Runströms bokklubb som du kan bli en del av. Välkommen till Runströms förlag.