Integrationens absurda teater

När matdofter blir statens prioritet medan våra förorter brinner, är det dags att erkänna att hela integrationsprojektet är ett kostsamt skämt som inte levererar.

Mer ofta än sällan vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om evighetsämnet "integration" och hur "vi" ska lära icke-svenskar att vara mer som vi. Vägen till att bära vårt samhälle på sina axlar är lång.

Tydligen är svenskar "doftkänsliga", så på samhällsorienteringskursen som kommunerna erbjuder "nyanlända" får de lära sig att inte ta med matlådor som luktar för mycket. De får också veta att man blir lycklig i relationen om man delar på uppgifterna i hemmet. Staten vet bäst.

Jag minns hur de sa att massinvandringen skulle rädda Sverige. Vi behövde arbetskraft, vi behövde fler händer i välfärden, vi behövde nya svenskar som skulle ta oss in i framtiden.

Så varför, frågar jag mig, står vi här och undervisar nyanlända i att deras matlådor inte får lukta för mycket på jobbet? Varför anordnar vi kurser där vi förklarar att våldtäkt är fel?

Det är inte en retorisk fråga. Det är på riktigt. Vi har haft dessa integrationssatsningar i åratal nu. Det började som något vi skulle göra "för säkerhets skull". Det har fortsatt för att problemen inte försvinner. De människor som skulle fylla välfärdens luckor har i många fall blivit de som fyller våra fängelser, våra socialtjänstkontor, våra "utsatta områden".

Och lösningen?

Fler kurser, mer information, mer skattepengar ner i det svarta hålet av misslyckad integration.

Det är här jag tappar tålamodet. Vet som sagt inte om jag ska skratta eller gråta. Vi har testat detta. I decennier. Och det fungerar inte. För hur förklarar man en kultur? Hur undervisar man någon i att förstå det som är självklart för oss?

Det går inte. För kultur är inget man lär sig genom en powerpoint-presentation och en snäll socialsekreterare som säger "så här gör vi i Sverige". Kultur kommer inifrån. Den sitter i språket, i kroppsspråket, i blicken man ger en medmänniska. Den sitter i historien, i tusentals år av utveckling, i generationer av överförda normer. Inte ens andra eller tredje generationens invandrare blir svensk.

Integrationsprojekten är hopplösa! Punkt slut.

Så vad gör vi? Jo, vi fortsätter att säga som det är. Vi fortsätter att säga ifrån. Vi fortsätter att sträva efter en förändring.

Det krävs en politisk lösning till sist.

Uppenbarligen kommer den inte med Tidöregeringen och SD. Paradigmskiftet har begravts i utredningar. Man säger att man ska lösa det. Men för varje nytt program, varje ny integrationssatsning, bekräftar staten bara sin egen maktlöshet.

Nu är vi där: "De ska åtminstone inte förstöra lunchrummet." Det är lågt hängande frukt. Är det så månne att när de behärskar matlådans ädla konst kommer resten av civilisationskunskaperna som ett brev på posten?

Det är så tröttsamt. Men samtidigt—något håller på att förändras.

För några år sedan gick det knappt att säga detta högt. Du minns hur trång åsiktskorridoren var. Det har skett ett skifte, och det var vi som såg till det. Nej, de flesta har inte kommit tillräckligt långt ännu, men vi ser sprickorna i fasaden.

Så vi håller ut. Vi står fast. Vi vet att vi har rätt. Och vi vet att verkligheten alltid vinner i slutändan.

---

Missa inte direktsändning i kväll 20:00!

---

⛑️ Arbetshelger - var med och bygg DFS!

• 5-6 april | Arbetshelg i Skåne

• 12-13 april | Arbetshelg i Älgarås

• 3-4 maj | Arbetshelg i Skåne

📆 Kommande större evenemang

• 22 mars | Vernissage: Svea Kultur (dagtid)

• 22 mars | Mat och prat: Kreativ nationalism (kvällstid)

• 10 maj | Vårmötet 2025

• 6 juni | Nationaldagsfirande för hela familjen (dagtid)

• 6 juni | Fest och smörgåsbord: Det mytiska fosterlandet (kvällstid)

📆 Ännu fler evenemang

• 22 mars | Restaurangträff i Linköping

• 27 mars | Spelkväll i Lund

• 2 april | AW i Stockholm

• 17 maj | Friluftshelg i Skåne

• 24 maj | Vandring utanför Västerås

• 14-15 juni | Damernas helg 2025

Se nu till att anmäla dig till så många som möjligt. Om du absolut inte kan, se till att stötta de som gör detta möjligt. Ge en gåva till Husfonden eller Det fria Sveriges övriga verksamhet, och se till att dra ditt strå till stacken. Ta inte Det fria Sverige eller Svenskarnas hus för givet.

Och så klart, är du inte medlem än så är det dags att bli det. Ju fler medlemmar vi är, desto starkare fundament har vi att stå på och desto större tryck kan vi sätta på makthavarna.