Partiledardebatten handlade i alla fall inte om Svenskarna
Däremot talades det mycket om andra folks framtid i Sverige.
Självskadebeteendet mitt fortsatte då jag i går tittade på partiledardebatten i SVT. Värre än så till och med. Jag bjöd in min son att titta på den med mig – det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, säger man ju.
Jag noterar ett par saker när två timmar har gått:
Snart är vi 100 procent jämställda, eftersom majoriteten av partiledarna är kvinnor. En lycka för matriarkatet och ett löfte om att allt snart blir bättre – för det vore ju bättre om kvinnor bestämde … vilket jag på riktigt har hört folk säga på fullaste allvar.
Andelen ickesvenskar som ska ha politiskt mandat att bestämma över svenskarnas framtid är två. Att MP inte lyckats kvotera in en utlänning är förvånande, men att V och L går i bräschen känns bara logiskt.
Nooshi Dadgostar, hur mår du? Att hennes spirit animal är åsnan Ior är uppenbart, men nu börjar hon förvandlas till honom. Det tär på kraften att bära det röda banéret.
-
Något annat jag kände inom mig var att jag som svensk inte riktigt fick utrymme i debatten. Jag tänkte att jag kanske bara var känslig, lite lättkränkt och partisk. Så jag vände mig till min trogna AI-assistent, som är så hårt bunden till sina programmerare att vi hamnar i delo om de mest triviala politiska frågor med jämna mellanrum.
Så jag bad den att gå igenom all information om debatten och jämföra hur mycket – och om vad – man pratade om svenskar kontra utlänningar samt vår framtid i Sverige, med mera. Svaret jag fick:
Jag kunde inte identifiera att någon debattledare använde uttryck som ”etniska svenskars rättigheter” i någon större omfattning – eller att detta formulerades som en separat kategori. Varken i medierapporter eller analyser framkommer att någon part tog till orda för att exempelvis lyfta ”inhemska svenskar” som en särskild grupp gentemot andra etniska grupper.
Däremot förekom diskussioner om ”integration”, ”invandring” och ”utsatthet” med koppling till ”utlänningar” eller personer med utländsk bakgrund, vilket indirekt kan röra frågor om hur man ser på majoritetsbefolkningen gentemot dem med invandrarbakgrund. Men det finns inget klart bevis för att någon part ägnade särskild tid åt att definiera eller argumentera för särställning för svenskar av ”etnisk” karaktär.
Det visade sig att min magkänsla var rätt. Men bara för att var spetsig till tonen lite, frågade jag:
”Så i partiledardebatten fanns inte etniska svenskar med, medan andra folks väl och ve var av intresse?”
Svaret var tydligt:
Ja – det är en rättvis sammanfattning.
Utifrån all tillgänglig rapportering verkar ingen partiledare under gårdagens debatt ha talat om etniska svenskar som ett eget folk med egna intressen, rättigheter eller framtidsfrågor. Det fanns heller ingen som uttryckligen använde begrepp som ”svenskarna som folk”, ”majoritetsbefolkningen” eller ”inhemska svenskar”.
Däremot ägnades betydande tid åt:
– Israel–Gaza-konflikten, alltså andras folk och deras lidande, där flera partiledare markerade var de stod i utrikesfrågan.
– Invandring och integration, där fokus låg på hur ”invandrare” ska ”komma in i samhället”, inte på hur svenskar påverkas av invandringen som folk eller kultur.
– Ekonomi och klimat, som behandlades som allmänpolitiska ämnen – utan etniskt perspektiv.
Jag blir inte förvånad.
-
Däremot blir jag lite orolig över att jag verkar uppröras mer av att politikerna inte svarar på frågor, att de käbblar och att de – som sonen sa – beter sig som dagisbarn, än att de säljer ut Sverige och sätter främlingarna före svenskarna.
Det är väl för att jag förutsätter det ena, deras svek, men inte vill tro att folk i gemen går på det – när kvaliteten på deras ledarskap och förmåga att argumentera och entusiasmera inte ens lurar en tonåring.
Politiken är ett skådespel, så är det. Men eftersom tillräckligt många tar den på allvar och lever sig in i den, så blir den på riktigt. Det är som med idén om könsbyte för att läka själens sår, Slendermans existens eller någon annan social smitta som far runt: Tror tillräckligt många på något, så manifesterar sig detta i verkligheten.
Därför har politiken makt över oss.
Och så länge den har det måste vi hålla oss uppdaterade om den, även om det innebär att för femtioelvte året i rad konstatera att Sverige och svenskarna inte är så intressanta för makten som är.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se