Rätt av SD att kräva folkomröstning om grundlagsändringen
När Sveriges grundlag skrivs om ska svenska folket få säga sitt. Det borde vara en självklarhet – inte ett krav som avfärdas av politiker som tycker att processen ska gå snabbt och smidigt.
Sverigedemokraternas krav på folkomröstning inför den kommande grundlagsändringen är både rimligt och välkommet. Under flera decennier har Sveriges grundlag förändrats steg för steg utan att svenska folket fått säga sitt. Varje gång har samma argument använts: ”Riksdagen är folkets röst, valen fungerar som en sorts indirekt folkomröstning.” Det är en bekväm formulering för den politiska klassen, men det är inte sant.
Valet är inte en folkomröstning
I de allmänna valen handlar väljarnas beslut om ett myller av frågor: ekonomi, brottslighet, skola, vård, migrationspolitik, partiledarnas personliga trovärdighet, allmänt missnöje eller ren trötthet. Att påstå att ett riksdagsval skulle vara ett uttryck för folkets ställningstagande i en specifik grundlagsfråga är att göra våld på språket. En grundlagsändring rör inte regeringens dagsform – den rör ramarna för vårt statsskick, vår frihet och våra barns framtid.
När Sverige skrevs in som ”mångkulturellt” i grundlagen gjordes det utan någon folklig prövning. Ingen offentlig, bred diskussion tvingades fram. Ingen väljare fick ta ställning till frågan i sin renodlade form. I efterhand får generationer av svenskar leva med konsekvenserna, utan att någonsin ha blivit tillfrågade. Detta är inte ett sätt att styra ett land – det är ett sätt att avskaffa folkstyret i praktiken.
Att hålla folkomröstningar inför grundlagsändringar är inte ett radikalt krav. Det är ett minimikrav. I länder med starkare konstitutionell tradition än Sverige betraktas grundlagen som någonting heligt, något som inte ska röras utan folkets uttryckliga mandat. I Sverige tycks det omvända snarare gälla: grundlagen är något som politiker ändrar när det passar deras intressen. Och alltid med samma tonfall – ”lugn bara, vi vet vad vi gör.”
En grundlag ska vara svår att ändra
Ett vanligt argument mot folkomröstningar är att de kostar pengar och kräver tid. Men just därför är de viktiga. Det ska inte vara enkelt eller billigt att ändra grundlagen. Det ska vara omständligt, kostsamt och kräva en bred förståelse i befolkningen. Om en förändring verkligen är nödvändig och önskad av folket, då finns det också en folklig vilja att ta den kostnaden. Om priset anses för högt kanske det visar att förändringen inte är så angelägen som makthavarna vill göra gällande.
Motståndarna säger också att väljarna inte är tillräckligt insatta för att fatta sådana beslut. Men om folket inte anses kompetent att ta ställning till landets grundlag, hur kan samma folk anses kompetent att välja regering? Argumentet avslöjar en syn på svenskarna som undersåtar – nyttiga idioter som får lägga en röst vart fjärde år, så länge det inte stör den politiska elitens långsiktiga planer.
Folkomröstningar stoppar dem inte – men de saktar ner dem
Det fria Sverige har sedan starten pekat på det uppenbara: ”folkviljan”, sådan den presenteras i dagens politiska språk, är i praktiken något som formas av de mäktigaste aktörerna – medier, lobbyorganisationer, intressegrupper och internationella organ. Vi när inga illusioner om att en folkomröstning i sig är någon magisk lösning. Den som kontrollerar debatten försöker också kontrollera resultatet.
Men med det sagt: allt som försvårar politikernas möjlighet att ensidigt skriva om spelreglerna är positivt. Allt som bromsar processerna, allt som tvingar fram offentlig diskussion och tydliga ställningstaganden, köper oss tid. Tid att organisera oss, tid att bygga egna institutioner, tid att stärka våra gemenskaper. Varje månad, varje år som makten tvingas stå still ger oss ett fönster att agera utanför deras ramar.
En folkomröstning om grundlagen skulle inte bara handla om att säga ja eller nej. Det skulle tvinga upp frågan ur riksdagens korridorer och ut i det offentliga samtalet där den hör hemma. Det skulle göra det möjligt att tala om vad grundlagen egentligen ska vara till för – att skydda folket från staten, eller staten från folket?
Sanningen är att Sveriges nuvarande ordning är upp och ned. Grundlagen skyddar makten från de människor som en gång sägs vara suveränen. En grundlag värd namnet skulle tvärtom begränsa makten, tvinga den att förhålla sig till en djupare kulturell och historisk verklighet. Den skulle bygga på kontinuitet, inte på tillfälliga majoriteter i ett parlament.
Varje paus i deras projekt är en möjlighet för vårt
Att ställa krav på folkomröstningar inför grundlagsändringar är därför inte bara en demokratisk formalitet – det är ett sätt att återupprätta principen att Sverige tillhör svenskarna, inte de partier som tillfälligt förvaltar institutionerna.
Vi vet att den politiska utvecklingen i Sverige inte kommer att stoppas av en folkomröstning. Vi vet att det inte räcker att ropa efter ”mer demokrati”. Men vi vet också att varje hinder för de partier och intressen som vill upplösa vår nation är värt att stödja. Varje spärr, varje fördröjning, varje remiss, varje krav på folkomröstning skapar sprickor i deras tidsplan – och i de sprickorna har vi möjlighet att bygga något eget.
Därför konstaterar vi: kravet på folkomröstning är berättigat. Inte för att vi tror att systemet kan räddas av en omröstning, utan för att det tvingar systemet att blotta sig, sakta ner och ge oss utrymme att fortsätta det verkliga arbetet – arbetet med att skapa det fria Sverige i handling, inte bara i ord.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se