Svenskarna ska inte finansiera utlänningars uppehälle
En social idé för svenskarna är riktig och nödvändig, men massinvandringen har gjort den ohållbar. Svenska arbetare ska inte tvingas försörja utlänningar. Svenskarna först är den enda rättvisa linjen.
På Aftonbladets ledarsida ondgör sig Kalle Sundin över regeringens föreslagna bidragsreform. Han menar att ett bidragstak gör barn fattigare och därmed gynnar gängkriminaliteten. Men hela resonemanget vilar på en avgörande blindhet: han bortser från att det växande bidragsberoendet i Sverige i första hand inte är ett resultat av svenska arbetarfamiljers lathet, utan av massinvandringen och mångkulturen.
Det är riktigt att svenskar byggt upp en välfärdsstat där barn inte ska behöva växa upp i fattigdom. Det är en del av en social idé som tjänat vårt folk väl i generationer. Men det systemet var konstruerat för ett homogent samhälle där nästan alla arbetade, betalade skatt och drog åt samma håll. När man öppnar dörrarna för hundratusentals människor som saknar förmåga, utbildning eller vilja att försörja sig själva, då brister hela modellen.
Orättvisan mot svenska arbetarfamiljer
Sundin vill få det att låta som om ”barnfattigdom” i Sverige främst är ett problem för svenska arbetarfamiljer. Sanningen är att nästan alla de hushåll som lever permanent på försörjningsstöd är utrikes födda. Statistiken är tydlig: tre gånger så hög arbetslöshet bland utrikes födda, och i flerbarnsfamiljer med försörjningsstöd är 95 procent invandrare. Det är inte svenska arbetare som lever på bidrag – det är utlänningar som försörjs av svenska arbetare.
Att tala om ”rättvisa bidrag” blir i det perspektivet absurt. Rättvisa hade varit att skydda svenskarna från början. Rättvisa innebär att svenska skattepengar i första hand går till att stötta svenska familjer, inte till att finansiera utlänningars uppehälle.
Det betyder inte att vi motsätter oss sociala skyddsnät. Tvärtom: vi ser dem som en grundläggande del av det svenska folkhemmet. Vi vill ha ett starkt stöd till svenskar i allmänhet och svenska barnfamiljer i synnerhet. Men det stödet ska inte vara öppet för hela världen. När Kalle Sundin oroar sig för att barn i bidragsberoende familjer kan få det svårare, borde han också våga säga det som är sant: att det nästan uteslutande handlar om invandrarbarn. Och där uppstår den verkliga orättvisan – att svenska arbetarfamiljer ska slita hårt, betala skatt och samtidigt se sina egna barns framtid offras för att andra ska kunna leva på deras bekostnad.
Bidragsreform utan helhetslösning
Bidragsreformen har sina brister. Regeringen vågar inte ta de logiska stegen: konsekventa krav med verkliga påföljder för den som vägrar delta, och en tydlig politik för återvandring av dem som aldrig kommer bli självförsörjande. Att sänka bidragen något dämpar symptomen, men det förändrar inte det faktum att mångkulturen omöjliggjort en fungerande social modell.
Så när Sundin talar om ”fattigare barn” är det ett retoriskt trick. Vad vi i själva verket ser är ett försök att rädda en havererad välfärdsstat från att kollapsa under trycket av en massinvandring som hans egen politiska tradition har drivit fram. Svenska barn behöver inte fler utlänningar som lever på deras föräldrars skattepengar. De behöver ett samhälle där deras egna familjer sätts först.
Det är därför vi säger: bidragsreformen är ett steg i rätt riktning – men långt ifrån tillräcklig. Vill man på allvar värna välfärden måste man erkänna sanningen: en social idé kan bara fungera inom ramen för ett folk. Svenskarna först – allt annat är orättvist.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se
Ny bok, nytt förlag, nytt hopp
Var med från början. Läs mer om Dan Eriksson debutbok och om Runströms bokklubb som du kan bli en del av. Välkommen till Runströms förlag.
Rätt, i huvudsak. Men ingen skall tvingas försörja utlänningar, inte bara "svenska arbetare". Risker skall i ett sannliberalt Sverige täckas via egna försäkringar. Där finns varken någon asylpolitik eller någon u-hjälp (som biståndet mer korrekt kallades innan språkpoliserna tog över). Inte ens SD har haft kurage att dra dessa slutsatser när sossearvet tillåtits övertrumfa frihetslinjen.
Väl rutet, Dan - men varför tvekar du/ni inför det avgörande steget, att agera även politiskt och ställa upp redan nästa år, i ett val som kan bli historiskt. Efter fyrklöverns flagranta misslyckande finns ett stort tomrum att fylla. Vad väljarna efterlyser är ett sant frihetsparti bortom socialism och borgerliga halvmesyrer.
Finansieringen behöver inte bli något stort problem, det finns gott om mecenater som är djupt besvikna på M och KD, men även på det privata näringslivet, som i dag säljer sin själ genom att medverka till planekonomiska felsatsningar som vindkraft, Northvolt och "gröna" stålverk. Plus ett alltmer vänstervridet EU, som dock enkelt elimineras via en ny folkomröstning, när nu det gamla Ja-beslutet så tydligt saknade demokratisk legitimitet; den s k EU-utredningen var ett rent beställningsverk med hjälp av maktlojala/korrupta "forskare".
Det är naturligt att agera både lokalt, nationellt och globalt, eftersom de tre arenorna numera är så tätt sammanflätade. Ni har byggt en helt ny arena i Västergötland, ett pilotprojekt som tål att testas på nationell nivå och går att koppla till liknande revolter i många andra länder, inte minst det konservativa uppror i USA som leddes av enmanspartiet Charlie Kirk. Kollektivismens död är efterlängtad överallt, inte bara i våra Knallebygder.