Vägen till verklig seger – för svenskarna och för vår sak

Att ha rätt räcker inte. Med resurser och strukturer kan vi också få rätt.

Vi vet vad som är fel med Sverige. Vi vet varför. Ändå förändras ingenting. Det beror inte på brist på analyser eller program, utan på brist på resurser och strukturer. Där avgörs framtiden.

---

📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se

”Landet är döende i avsaknad av män, inte i avsaknad av program; åtminstone är detta vår åsikt. Det är med andra ord inte program vi behöver, utan män, nya män.”

Den rumänske nationalisten Corneliu Codreanus ord ekar fortfarande med full kraft. Han påminde sin samtid om att idéer i sig inte är nog. Utan människor som bär dem i handling blir programmen bara papper, teorier och slagord.

I dag står vi inför samma problem, men med en ny dimension. För även om nationalismens idéer finns formulerade, genomarbetade och ständigt diskuterade, är det inte här kampen avgörs. Svenska nationalister lider inte av brist på idéer. Vi lider av brist på resurser och på strukturer som kan bära upp idéerna.

Jag vet, för jag har själv levt det. När jag var i tjugoårsåldern fylldes mina dagar av statistik, flygblad och demonstrationer. Vi visste att vi hade rätt. Vi kunde peka på siffrorna, vi kunde visa utvecklingen, vi kunde mobilisera aktivister. Men vi hade inte resurserna för att professionalisera vår verksamhet, och vi saknade de strukturer som kunde bära vårt arbete över tid. Allt fokus låg på valrörelser, kampanjer och kortsiktiga utspel – sådant som man hoppades skulle ge en genväg till förändring.

Men det blev aldrig mer än just kampanjer. De dog ut så snart energin var slut, och istället för att bygga något bestående brände vi de resurser som fanns. Vi levde politiskt som slösaktiga konsumenter: varje krona och varje timme gick åt till snabb belöning – affischer, flygblad, resor – sådant som försvann lika fort som det tryckts eller ropats.

Vi borde ha agerat som investerare. Den som förstår privatekonomi vet att det är skillnad mellan att köpa en dyr middag och att köpa en andel i ett företag. Middagen är borta dagen efter, men företagsposten kan bära frukt i åratal framöver. På samma sätt försvinner ett flygblad i vinden, medan ett inköpt hus, ett startat företag eller ett etablerat nätverk finns kvar, växer och ger nya möjligheter över tid.

Det är den hårda lärdomen jag bär med mig: utan resurser och strukturer kommer man aldrig längre än till att ha rätt i teorin. Det är först när vi slutar tänka som konsumenter och börjar tänka som investerare som våra idéer kan förvandlas till verklighet.

Resurser – människor och medel

För att idéer ska bära frukt krävs resurser. Codreanu talade om män – nya män som kunde förkroppsliga kampen. Det är lika sant i dag. Vi behöver människor som orkar, som vill, som kan. Inte passiva åskådare, utan aktiva byggare.

Men vi behöver också ekonomiska resurser. Pengar i sig löser ingenting, men utan pengar kan vi inte trycka böcker, driva lokaler, arrangera evenemang eller utveckla verksamheter. Varje långsiktigt projekt – oavsett om det är en nationell rörelse eller ett familjeföretag – står och faller med sin förmåga att samla och förvalta resurser.

Det här är en punkt där många nationalister förr eller senare kört fast. Man ser pengar som något fult, något som andra ska ordna, något man helst inte talar om. Men sanningen är att en idé utan finansiering är en idé på sparlåga. Och ett projekt utan människor som driver det är ett tomt skal.

Resurserna är därför bränslet i maskineriet. Mänskliga resurser som arbetar, organiserar och leder. Ekonomiska resurser som ger kraft åt verksamheten. Båda är lika nödvändiga – och utan dem förblir våra idéer bara luftslott.

Strukturer – att bygga för framtiden

Resurser är bränslet. Strukturerna är maskinen. Det är här skillnaden uppstår mellan tillfälliga kampanjer och verklig förändring.

Med strukturer menar vi inte bara organisationer på papper. Vi talar om fasta punkter som ger stabilitet över tid: fastigheter, företag, utbildningar, kulturprojekt, högtider, nätverk. Sådant som inte försvinner när en kampanj är över eller när entusiasmen viker, utan som finns kvar och kan bära nya generationers arbete.

Det är just detta som gjort skillnad i vår egen verksamhet. När vi byggt strukturer har vi kunnat skapa förutsägbarhet och kontinuitet. Strukturer ger människor en plats att samlas, en ram att agera inom, ett hem för både kultur och politik. De är fundamentet på vilket all framtida handling kan vila.

Och här blir sambandet tydligt: utan resurser kan vi inte bygga strukturer. Men utan strukturer spiller vi våra resurser. Det ena förutsätter det andra. Därför är det först när vi förstår denna balans – resurser som investeras i strukturer – som vi kan tala om verklig, långsiktig förändring.

Vad har Det fria Sverige egentligen åstadkommit?

Att ha rätt är inte att få rätt

Nationalister har ofta haft rätt i sina analyser. Vi såg tidigt konsekvenserna av massinvandringen. Vi förstod vad som skulle hända med tryggheten, kulturen och gemenskapen. Statistiken stod på vår sida, och gör det fortfarande.

Men att ha rätt i sak betyder inte att man får rätt i verkligheten. Att få rätt kräver makt, inflytande och stabila organisationer. Och det får man inte genom att ha flest flygblad eller mest exakta siffror, utan genom att bygga resurser och strukturer.

Historien är fylld av rörelser som hade goda idéer men saknade förmåga att omsätta dem. De blev fotnoter istället för krafter som förändrade samhället. Samma öde väntar varje rörelse som inte förstår skillnaden mellan att ha rätt och att få rätt.

DFS – att bygga parallellt

Det är här Det fria Sverige har valt en annan väg. Vi har inte fastnat i idéfetischism eller i kortsiktiga kampanjer. Vi bygger parallellt med staten – från grunden, underifrån.

Vi har i dag två Svenskarnas hus som fungerar som samlingspunkter för gemenskap, kultur och utbildning. Vi har nätverk över hela landet, företagssamarbeten och återkommande högtider. Vi utbildar, vi producerar, vi organiserar. Kort sagt: vi bygger de strukturer som kan bära framtiden.

Det är inte lika spektakulärt som en demonstration eller lika snabbt tillfredsställande som en viral kampanj. Men det är det enda hållbara. Och varje hus, varje nätverk, varje företag och varje medlem gör skillnaden mellan en rörelse som bara har rätt – och en rörelse som får rätt.

Varför arbetar Det fria Sverige som vi gör?

Mer än bara idéer

Codreanu påminde sin generation om att idéer inte räcker utan människor. Vi kan idag konstatera att människor inte räcker utan resurser och strukturer. Det är först när vi förstår sambandet som rörelsen får verklig kraft: resurser som investeras i strukturer, och strukturer som ger nya resurser tillbaka.

Det fria Sverige finns för att organisera detta. Vi är rörelsen som bygger hus, skapar nätverk, driver företag, firar våra högtider och fostrar nya generationer i svensk kultur. Vi är rörelsen som bygger för framtiden – inte för nästa kampanj.

Men vi kan inte göra det ensamma. Vi behöver dig som medlem, som donator, som aktiv i våra nätverk och som deltagare på våra aktiviteter. Ditt stöd är inte kortsiktig konsumtion – det är en långsiktig investering i det svenska folkets framtid.

Det finns fler idéer än vi någonsin kan hinna läsa. Vad som saknas är resurser och strukturer för att omsätta dem. Och det är just det vi bygger tillsammans.

Så gör din del: gå med i Det fria Sverige, bidra med de resurser du kan, och bli en del av strukturerna som kan bära vår nationella kamp in i framtiden.