Varför får inte svenskarna tala för sig själva?
Att Redar och Liljestrand ska avgöra vad som är svenskt visar systemets verkliga natur. Svenskarna ska tystas.
Tänk er en debatt om samisk kultur där det är två svenskar utan samisk bakgrund som bjuds in för att diskutera. Eller en diskussion om judisk kultur där ingen jude tillåts medverka. Skulle det uppfattas som rimligt? Självklart inte. Ändå var det just detta som skedde i SVT:s Aktuellt under tisdagen, när den föreslagna svenska kulturkanon skulle debatteras. På plats stod Lawen Redar, en kurd som bor i Danmark, och Parisa Liljestrand, en perser som kom till Sverige som barn. Inte en enda svensk.
Jessica Stegrud, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, satte fingret på det uppenbara när hon skrev på X: “Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt.”
Det är just talande. Inte för att Redar eller Liljestrand nödvändigtvis är onda människor, utan för att de blivit symboler för en ordning där svenskar ska tryckas undan ur sitt eget land – till och med när frågan gäller den svenska kulturen.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se
Reaktionerna på Stegruds inlägg har varit hysteriska. Svenskförnekarna, de som säger att “det finns inget svenskt” eller “alla som bor i Sverige är svenskar”, slog genast bakut. De låtsas som om Stegrud brutit mot någon oskriven regel. Som Joakim Andersen påpekade: i det etablerade omedvetna är etniska svenskar “problematiska”. Om det hade varit två blonda svenskar som debatterade kanon hade samma människor istället viskat om nazism.
Han menar vidare att här synliggörs något djupt ideologiskt. Vi lever i ett system där svensk kultur bara får diskuteras om det är invandrare som gör det. Svenskarna själva reduceras till statister i sitt eget hemland. Detta är vad Marx kallade ideologi – inte uttalad, men internaliserad. Ett känslosystem där “många blonda” känns fel, medan representation från andra grupper framstår som självklart.
Simon O. Pettersson beskrev träffsäkert att Stegrud talade om den sorg många svenskar bär inom sig: sorgen över att Sverige håller på att upphöra att existera.
Det här är kärnan. Svenskarna ser hur folkutbytet förändrat deras land i grunden. De ser hur torg, skolor, arbetsplatser och städer förändras tills de inte längre känns som Sverige. Och nu ser de samma mönster i kulturpolitiken: de som ska tala för “det svenska” är inte ens svenskar.
Att påpeka detta gör dig genast till måltavla. Att säga det uppenbara – att svensk kultur ska diskuteras av svenskar – är idag en radikal handling. Men är det inte just detta som visar på hur illa ställt det är?
🎙 NY PODCAST:
Om förslaget till svensk kulturkanon med Dan Eriksson och Magnus Söderman.
Historien lär oss att kulturen alltid har varit folkets egendom. Grekernas kultur var deras, liksom romarnas, germanernas och vikingarnas. Aztekernas kultur var deras, liksom japanernas, zuluernas och inuiternas. Den var formad av deras erfarenheter, deras språk, deras kamp för överlevnad. När ett folk förlorar rätten att definiera sin egen kultur har de redan förlorat halva slaget om sin framtid.
Det fria Sverige finns till för att bryta detta mönster. Vi är svenskarnas intresseförening – och vi säger det som andra inte vågar säga: Sverige tillhör svenskarna. Svensk kultur tillhör svenskarna. Det är inte förhandlingsbart, och det är inte något staten eller politikerna kan ge eller ta ifrån oss.
Jessica Stegruds ord är därför viktiga. Hon gav röst åt den känsla som tusentals svenskar bär inom sig men inte vågar uttrycka: ilskan över att ständigt marginaliseras i sitt eget land, och längtan efter att återigen få vara herrar i vårt eget hus.
Det är denna längtan som driver oss. Det är denna vrede som kan bli till styrka. Men bara om vi organiserar oss, bygger våra egna strukturer och står upp för varandra.
Vill du att svenskarnas röst ska höras – inte bara på X, utan i verkligheten – då är det dags att engagera sig. Bli medlem i Det fria Sverige. Stärk våra hus, våra nätverk och vår kamp. Det är bara tillsammans vi kan försvara vår kultur och vårt folk.