Vems trygghet pratar vi om egentligen?
Det handlar inte om statistik, kurvor eller rubriker. Det handlar om dig. Om dina barn. Om deras framtid. Och om vad vi tillsammans gör – eller inte gör – här och nu.
Du lämnar ditt barn vid skolan. På dörren sitter en skylt: ”Låst. Endast behöriga.” Det ser mer ut som en anstalt än en plats för lärande. Du försöker intala dig att det bara är en försiktighetsåtgärd. Innerst inne vet du att det här är det nya normala.
Samma dag klär en ambulansbesättning på sig. Inte bara handskar och mask, utan skyddsväst. Deras första tanke är inte att rädda liv, utan att själva överleva.
Det här är inte ett nyhetsinslag. Det är din verklighet. Det är din och dina barns trygghet som står på spel.
Trygghet är inte något abstrakt. Det är att kunna skicka barnen till skolan utan oro. Det är att veta att hjälpen kommer fram när olyckan sker. Det är att gå hem på kvällen utan att behöva spana över axeln. Våra förfäder byggde upp det över generationer. Nu rivs det ner på några år.
Visst kan du göra mycket på egen hand. Bygga ett stabilt hem, lägga undan pengar, skydda din familj. Det är bra, det är nödvändigt. Men det kommer inte räcka. När svenskar försöker klara sig var och en för sig står alla ensamma när nästa smäll kommer.
Historien är tydlig. Svenskar överlevde hårda vintrar och yttre hot genom att agera tillsammans. Byar, socknar, föreningar. Så byggdes skola, vård och trygghet. Inte av enskilda, utan som folk.
Dagens politiker har slagit sönder den gemenskapen. De predikar individualism och konsumtion, samtidigt som de importerar problem ingen ensam familj kan lösa. Resultatet ser vi: ett splittrat folk som kämpar ensamt medan systemet faller.
Att bara tänka på det egna hushållet håller inte. Det är som att bygga ett fint hus i stormen. Förr eller senare blåser taket av om inte grannarna tillsammans bygger skydd.
Det fria Sverige bygger det skyddet. Vi skapar mötesplatser där svenskar hittar tillbaka till varandra. Vi vårdar kultur och tradition för att nästa generation ska ha en fast grund. Vi organiserar underifrån så att vi inte längre är tusentals ensamma röster, utan en samlad kraft.
Det händer redan. Varje dag bygger vi nytt. Inte för oss själva, utan för våra barn och barnbarn. Och en dag kommer de fråga: vad gjorde du när tryggheten försvann?
Föreställ dig den frågan. Vill du svara att du hoppades på det bästa? Eller att du hjälpte till att bygga något som kunde skydda dem?
Den frågan kan du inte skjuta upp. Sprickorna blir större för varje dag. Bygger vi inte nu kan det snart vara för sent.
Det fria Sverige löser inte allt. Men vi är början på något som kan hålla. En gemenskap. En struktur. En organisation som växer när fler svenskar förstår vad som står på spel.
Tryggheten är inte abstrakt. Den är din. Och om staten inte försvarar den, så gör vi det. Tillsammans.