Vi kan inte andas ut – de vill strypa vår yttrandefrihet
Det är uppenbart att det politiskt korrekta klägget i Sverige åkt på rejäla smällar de senaste decennierna. Deras tolkningsföreträde är till stora delar raserat och det finns inte längre en förhärskande åsiktskorridor. Men deras totalitära grundinställning är densamma.
Orsakerna till att pk-kotteriet fått bekymmer är framför allt två:
Internet: Som bara kan jämföras med tryckpressen när det kommer till påverkan på samhället och civilisationen.
Nationalistiskt arbete: Det envetna arbete som svenska nationalistiska företrädare ägnat sig åt under årtionden, då de vägrat hålla tyst och aldrig givit upp att informera, inspirera och delvis underhålla. Det är på dessa personers axlar varje modern alternativmedia och "influerare" står.
Historiska exempel på begränsad yttrandefrihet
Men låt oss inte glömma något viktigt i sammanhanget. Våra motståndare har inte förändrats. Det är inte så att åsiktskorridoren är nedmonterad och inställningen till hur det offentliga samtalet ska föras har förändrats.
1963 frågade sig Vilhelm Moberg i DN om Sverige snarast borde kallas en demokratur på väg i "östlig riktning" och dåvarande justitieminister Laila Freivalds konstaterade i samband med att polisen slog till mot en konsert arrangerad av Nordland i Brottby 1998 att: "Ordet är fritt men man får inte säga vad som helst."
Sverige har aldrig haft en yttrandefrihet som exempelvis USA. 1766 fanns på förslag om att förbjuda "smädeliga utlåtelser om främmande folkslag" (vilket handlade om att inte ställa till det så att Sverige hamnade i krig på grund av mindre genomtänkta uttalanden). Det tydliggörs i 1810 års tryckfrihetsförordning. Då blev det förbjudet att sprida "förklenliga och osämja med Fremmande Magter tydligen åsyftande omdömen och yttranden om samtida Nationer och Stater, med hwilka Riket är i fredligt förhållande". Detta inkluderade yttranden om deras "warande Öfwerhet, Regering och Regeringssätt, Höga Embetsmän och Sändebud, inre eller yttre förhållanden, företag och underhandlingar".. Också genom lagen om hets mot folkgrupp (började gälla 1 januari 1949 och stiftades för att komma åt antisemiten Einar Åberg).
Vänstervridningens påverkan
Under slutet på 60-talet och framåt har vänstervridningen varit total i landet, vilket journalisten och författaren Christopher Jolin skrev om redan 1972 i boken Vänstervridningen: Hot mot demokratin i Sverige! som senare följdes av Sverige nästa (1974) och Kan vi lita på massmedia (1982).
Inget är nytt under solen.
Nutida maktens språkbruk
Alltså är det inte förvånande att Tysklands förbundskansler Olaf Scholz på Världsekonomiskt forum, WEF, i Davos, säger:
– Vi har yttrandefrihet i Europa och i Tyskland. Alla, även miljardärer, har rätt att säga vad de tycker. Men vi accepterar inte yttranden till stöd för högerextrema positioner, och det vill jag understryka.
Och vad är då "högerextremt"? Det som makten för närvarande anser vara det. Någon annan definition finns inte. Hela den svenska HMF-lagstiftningen bygger på att det är upp till rätten att avgöra vid varje givet tillfälle, vilket innebär att samma uttalande kan bedömas olika beroende på vem som uttrycker det och i vilket sammanhang det sker. Det är ovärdigt en demokrati.
Att säkra yttrandefrihetens framtid
Att förstå detta är grundläggande för den svenska oppositionen. Även om vi har kommit långt så råder det ingen yttrandefrihet som många tänker sig den, inte heller har våra motståndare tänkt om och börjat stå för en inkluderande, ärlig och rättvis debatt. Det är fortfarande så att de förbehåller sig rätten att begränsa våra medborgerliga fri- och rättigheter om de så önskar, något vi ser prov på om och om igen.
Vi kan inte tillåta oss att andas ut och luta oss tillbaka. Detta forum, vår media och alla platser där våra röster hörs måste hela tiden försvaras genom att användas och finansieras. Där måste vi alla dra vårt strå till stacken.