När SD:s impotens blir uppenbar – och varför lösningen ligger utanför systemet
När systemet cementerar folkutbytet och SD viker sig, finns bara en väg: organisering utanför riksdagen. Svenskarnas framtid avgörs av oss, inte av deras kompromisser.
Det senaste avslöjandet i tidskriften Fokus om hur svenska universitet i praktiken säljer uppehållstillstånd visar inte bara på ett groteskt systemfel. Det blottlägger också något långt djupare: den totala maktlösheten hos det parti som utger sig för att vara svenskarnas sista chans till politisk förändring – Sverigedemokraterna.
Här ser vi hur våra universitet, som borde vara bastioner för bildning och nationell kunskap, i själva verket fungerar som motorer i folkutbytet. Med hjälp av statliga resurser, akademisk fernissa och byråkratiskt språkbruk öppnar man dörren på vid gavel för människor som inte har här att göra. Detta sker inte av misstag, utan är en del av den systemlogik där varje statlig institution – från högskola till domstol – arbetar i samma riktning: att bryta ned svenskt liv och ersätta det med något främmande.
Och vad gör SD? Ingenting av värde. När Fokus avslöjar hur invandringen nu cementeras genom akademin, nöjer sig SD med att beklaga sig. När siffrorna talar sitt tydliga språk – över 250 000 beviljade uppehållstillstånd under SD:s tid som stödparti åt regeringen – då svarar partiet inte med vrede, inte med krav på stopp, inte ens med hot om att lämna samarbetet. Nej, de mumlar om ”långa processer” och att det ”tar tid att vända skutan”. Det är inget annat än en förolämpning mot alla de väljare som satte sitt hopp till partiet.
I stället för att använda sitt läge för att ställa ultimatum, i stället för att hota regeringen med att dra undan sitt stöd tills invandringen verkligen stoppas, väljer SD att tiga, svälja och hoppas att folk glömmer. Det är fegt, det är ynkligt – och det är avslöjande. För i själva verket är SD inte längre ett oppositionsparti. De är en del av systemet. De har varit så fokuserade på att bli “regeringsdugliga” att de tvättat bort sitt eget existensberättigande.
Artikeln i Fokus och siffrorna från Migrationsverket visar samma sak: invandringen fortsätter i oförminskad takt, oavsett regering. Skillnaden är att SD nu står vid rodret, och därmed delar ansvaret. När universiteten säljer uppehållstillstånd och när hundratusentals utlänningar ges rätt att stanna, då är det med Sverigedemokraternas goda minne.
Det är därför SD:s ledning talar så mycket om ”ansvar”. Ansvar i deras mun betyder att de lovar att inte störa ordningen, att inte spräcka regeringsunderlaget, att inte ställa de krav som deras väljare förväntar sig. Ansvar betyder att folkutbytet ska fortsätta, men nu med ett gult och blått skyltfönster.
För många svenskar blir detta en chock. De trodde att SD skulle vara den sista chansen i riksdagen. Men för oss är det ingen överraskning. Vi har i åratal påpekat att det parlamentariska spelet är ett skådespel vars syfte är att kanalisera missnöjet och göra det ofarligt. Den som går in i riksdagen får två val: antingen marginaliseras man och hålls utanför allt inflytande, eller så släpps man in i värmen – på villkor att man slutar utmana systemet. SD har valt det senare.
Det är därför partiets företrädare numera är mer upptagna med att försvara sitt samarbete med Moderaterna än att försvara svenskarna. Det är därför deras kommunikationsavdelning jobbar hårdare med att hantera mediabilder än med att avslöja systemets svek. Och det är därför de, när siffrorna om 250 000 uppehållstillstånd kommer, svarar med ursäkter i stället för ultimatum.
Det fria Sverige står för en annan väg. Vi har aldrig trott på illusionen om att ett riksdagsparti kan avskaffa folkutbytet genom att ”ta ansvar” i regeringsförhandlingar. Vi vet att staten i dag är riggad för att upprätthålla den pågående befolkningsförändringen. Myndigheter, domstolar, universitet, medier – alla är kuggar i maskineriet.
Därför väljer vi att bygga parallella strukturer. Vi skapar Svenskarnas hus, vi bygger lokala nätverk, vi ordnar utbildningar och firar våra egna högtider. Där systemet använder skattepengar till invandring, bygger vi egna ekonomiska samarbeten. Där staten säljer ut vår framtid, bygger vi vår egen.
Låt oss vara tydliga: det spelar ingen roll om SD sitter vid makten i ytterligare fyra år, åtta år eller tolv år. Så länge de accepterar spelplanen, så länge de sväljer Moderaternas direktiv, så länge de nöjer sig med pressmeddelanden i stället för handling, kommer folkutbytet att fortsätta. Det enda som förändras är att fler svenskar bränner åratal av engagemang på att hoppas på en lösning som aldrig kommer.
Men lösningen finns – i oss själva. I vår vilja att organisera oss utanför systemet. I vår förmåga att bygga något bestående, något som inte kan kompromissas bort i nästa förhandling.
Därför är Fokus-artikeln och siffrorna från Migrationsverket en väckarklocka. De visar varför det inte räcker att ”rösta rätt” vart fjärde år. De visar varför vi måste bygga här och nu. För det är bara genom att skapa egna gemenskaper, egna rum, egna institutioner som vi kan säkra en svensk framtid.
Det fria Sverige är verktyget för detta. Vi är svenskar som vägrar låta oss luras av systemets skådespel. Vi bygger parallellt, vi bygger på riktigt, vi bygger för framtiden.
Om du ännu inte är medlem – bli det i dag. Om du redan är medlem – engagera dig, bidra, ta ansvar. För Sverige kommer inte räddas av ännu en riksdagsdebatt eller ännu ett svagt SD-utspel. Sverige kommer räddas av svenskar som reser sig, bygger tillsammans och vägrar ge upp.
📢 Detta är ett nyhetsbrev från Det fria Sverige. Vill du bli medlem och delta i uppbyggnaden av en svensk framtid?
👉 Bli medlem: https://medlem.detfriasverige.se/blimedlem
👉 Stöd vårt arbete: https://www.detfriasverige.se/donera
👉 Diskutera och bygg ditt nätverk på medlemsforumet: https://forum.friasvenskar.se
Väl rutet, Dan. Men även om SD svajar, så ligger givetvis huvudansvaret på de förment borgerliga partier som i praktiken bedriver ren vänsterpolitik, i marxistisk anda dessutom. Kristerssons ursäkt må vara att vi har en press som kallar sig liberal eller konservativ, men som försvarar systemfel med hård vänsterskruv. Klimatnojan t ex - en blandning mellan ideologiskt svek och kulissbygge för att dölja subventionerna till reaktorbolagen via extrema straffskatter på fossila bränslen.